Om mig

Mitt foto
Den här bloggen började som ett försök att skildra livet i Austin, Texas och fortsätter nu som en skildring av Göteborg. Den handlar fortfarande om samhället och om livet och den handlar fortfarande om att vara gay och förhoppningsvis merry. Välkommen, lilla människa!

måndag 6 februari 2012

Kulörta ljus och freaks

Nu, kära allihopa everybody, ska tant Tove berätta för er om ljusen. De är kulörta och de hänger och pryder sin plats nästan vart man än kollar. Jag är av den uppfattningen att det mesta i livet blir lite mer nöjsamt om man bara på situationen fäster en slinga med kulörta ljus. Här i Austin älskar de sina ljusslingor. De sitter på food trailersena, barerna, balkongerna, längs med gatorna, på caféerna osv. Speciellt klädsamt blir det när de ackompanjeras av palmer. Det känns nästan som att man är utomlands eller nåt.



I helgen så har följande skett:
Brian i bandet Hello Caller
- Tillsammans med kära Colby begav vi oss i fredags till Emilys Brians spelning, Hello Caller, på Liberty, vilket tydligen ska vara ett halvflådigt ställe. Fastän att döma av klientelet så var det sådär stiligt, tycker jag. Bakåtvända kepsar (inga cowboyhattar men) korta kjolar och cowboyboots, joggingskor och så vidare. En del hade iofs svidat upp sig i kavaj med bröstservett och Texasslitna jeans, där de stod och klagade över det lilla politiska inlägg som Emilys Brian försökte sig på (ang Occupy Austin/Wall Street-anhängare som vid tidpunkten för Hello Callers scenentrande fördes bort från The Capitol av polis.) Det märkligaste under kvällen var två bros från Emilys gymnasietid som klängde obscent mycket på henne och betedde sig allmänt brötigt, typ "Vi äger stället och vi är så feta med våra fula skjortor och kavajer och Emily I love you, you're the best och I don't understand what you europeans are saying" - fuck off, freaks alltså! Höll på att ge dem en smäll med mina kryckor. Musik bjöds även ifrån förmågan Shakey Grave som faktiskt låter nästan exakt precis som The Tallest Man on Earth. Colby var så snäll och talade om detta för honom efteråt, men det gillade han tydligen inte. Plus ett band som heter Boy. Samtliga helt okej. Kvällen slutade med efterhäng i vårt crib utan bros eller dudes, tillsammans med Colby och Josh.

- På lördagsmorgonen (fast typ halv två på eftermiddagen) avgick Lisas flyg och mitt i vårt avskedskalas på flygplatsen kom en charmerande vakt och bad oss flytta på oss. Det kändes sorgligt. Att hon åkte. Vi tröstade oss med att åka till Good Will och köpa varsin billig vit skjorta. Emilys var lyckad, men jag måste tyvärr medge att min fulsnygga dito mest ser ut som en vit kockjacka. Kanske kan piffa till den på nåt vis, känns surt att det ska vara bortkastade dollar eftersom JÄVLA CSN ENVISAS MED ATT GE MIG HALVT STUDIEMEDEL jävla fan! Enerverande.

- På lördagskvällen var vi fortfarande bakis, men åkte ändå på Emilys brors bands spelning i en studio med.... KULÖRTA LAMPOR! Och.... KEG BEER! Jädra trevligt, min första keg! Banden var också bra, även om vissa bandmedlemmar var sura och trumpna och inte ville spela egentligen. Band nummer två i ordningen var (om man får säga så när det är inom familjen osv) ännu bättre än Emilys brors band.

- Igår, söndag, var det superbowlfinal på tv, Madonna underhöll, och vi bjöds på BBQ hemma hos Emilys goda päron. Det kändes amerikanskt. Vi hann även med att besöka ett bageri och äta en lemon marengue cupcake, en salty caramel chocholate shortbread cup och en raspberry truffle chocholate mini cup. Emily fick ett hårstrå också, i sitt kaffe. Sen mådde jag illa. Vi försökte även plugga på ett alldeles förtjusande café som heter Spider House, men musiken var lika hög som på en club så vi fick ge upp den idén, jävla skit. När vi inte behöver plugga samtidigt kommer vi definitivt att återkomma till detta fina ställe som har, vadå? Jo, KULÖRTA LAMPOR!
Spider House

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar