The gay people

Tittut, allihopa everybody! 

Det här är vår ride för några dagar, eftersom vi fraktar skrot och skräp och annat smått och gott på vårt feta flak. Vi hjälper Ems far att städa deras trädgård som varit belamrad med köksrenoveringssaker, eftersom vi har blivit beviljade tillstånd att ha mitt birthday party i deras trädgård kvällen före min födelsedag, alltså nu på lördag. Kommer bli så freakin' swell! Vi ska ha ballonger, en tårta med frosting och BBQ. Förhoppningsvis också en keg med öl. Det enda som fattas är min älskade syster. Första födelsedagen utan henne. Konstigt! yr.no förutspår 19 grader celsius och sol, så jag hoppas det blir 22! Ska vara varmt från och med tisdag nu, vilket känns förnämligt. 


Det har varit Valentine's Day och då tog Emily med mig ut på middag på en supermysig mexikansk restaurang. Den finns i vad som ser ut som en liten vit trävilla med en trädgård på framsidan, med träd med ljusslingor i (självklart) och små bord under. Vi skulle suttit ute om det inte var för att det var en smula kylslaget på kvällskvisten. Maten var sådär, liksom vår servitris, men sällskapet var ju ypperligt.


Sen gick vi till en gaybar dagen till ära, som heter Cheer up Charlie's. Jag tycker att rätt ska vara rätt så jag frågade när vi kom in om det faktikst var en gaybar vi kommit till. - Gayfriendly, löd svaret.
 - Är du åtminstone gay? frågade jag bartendern. Nä, det var han ju inte, men han försäkrade att de uppskattade gay people på stället. Lite besviken var jag allt, en bög med ett sånt digert skägg hade suttit fint på maten, men fair enough, vi var ju välkomna i alla fall, min ädla dam och jag.

Shiny happy people smiling

Jo, jag är alltså gay. Lesbisk. Bisexuell. Flata. Jag har varit tillsammans med killar och trivts bra med det, men nu har jag hittat Em, eller så har hon hittat mig, och det känns alldeles och fullt naturligt. Hon är väldigt vacker och klok. När jag skriker, vilket jag gör ibland för jag har ett sånt fasligt humör, så håller hon sig lugn. Hon kör som en gud, för det får hon lov till här i staterna. Att köra överhuvudtaget menar jag. Hon är ett språkgeni och pratar göteborgska fastän hon bara bott i Sverige i cirkus sex år. Hon är lite blyg, men ändå väldigt social. Hon kan så många saker som inte jag kan, typ spanska, dyka, vad olika sladdar till en dator heter. Och så gillar hon djur, vilket jag uppskattar, även om jag själv är skeptisk till lurvigheter i verkligheten (på youtube, bring them on!). Hennes föräldrar har tre hundar och tre katter hemma, varav en har cancer, en är blind och en är totalt folkskygg fastän hon är en vakthund. Ems föräldrar är väldigt snälla mot mig och jag tror verkligen de gillar mig, men de har ändå inte helt fattat vår grej. Att vi är kära i varandra, deras dotter och jag. Det är för övrigt många som inte har fattat grejen.


Nej, Em är inte killen i vårt förhållande. Hon är tjejen. Jag är tjejen. Det är det som är meningen liksom. Inga män. Att människor gärna vill sortera mig och min flickvän i ett manligt och ett kvinnligt fack visar bara på hur stark heteronormen är, liksom den patriarkala. En kvinna behöver en man för att bli hel, annars är hon bara det andra könet (det är hon förvisso oavsett). En del har letat efter sidor hos Emily som skulle visa på att hon är mer manlig än vad jag är. Typ att hon inte är lika klädintresserad, att hon inte kan sy (vilket jag inte heller kan, men gör det ändå), att hon inte bär högklackat osv. Hon är bra på att simma, på fotboll, basket, på datorer etc och därför måste hon ju vara mannen, för det är manliga egenskaper. Näe, det måste hon inte. Det är inte manliga egenskaper, det är vad vi i västvärlden tror är manliga egenskaper. Något vi lär våra barn och varandra om genom en process som kallas socialisering. Emily är kvinna, punkt slut. Hon och jag är ganska trötta på att folk påpekar att "det ser ju ut så" i samhället. Flator är ju manhaftiga, åtminstone en av dem och bögar, visst är det väl alltid en av dem som bär kjolen. Mossigt! 


Vi möter många olika slags fördomar. Folk stirrar, även i Göteborg, och en del stelnar till när jag nämner något om min flickvän. De blir lite svarta i blicken fast de ler och försöker hålla sig lugna, men jag kan nästan höra hur hjärtat slår. Det är ganska ansträngande att inte veta hur någon kommer att reagera om jag berättar att jag är gay. Många blir bara glada och känner sig lite nöjda med att få visa hur öppna och härliga de är som accepterar mig. Att jag är gay gör mig ibland till en intressant, kanske till och med intelligent person. Det kan också kännas lite drygt, när jag tänker efter, även om det är trevligt att känna någon annans glädje emot en. Jag ser inte speciellt gay ut, har jag fått berättat för mig många gånger (och jag ser det nog så själv om man nu egentligen kan göra det) och får inte speciellt mycket uppmärksamhet från tjejer. Så när jag berättar att jag är gay så blir många alltså väldigt förvånande (och förfärade?/förtjusta?). Människor respekterar dessutom inte vår relation på samma sätt som man respekterar heterosexuell sådan. Om någon stöter på ex Em och hon berättar att hon har flickvän så fortsätter personen, glad i hågen, som om att jag inte fanns. Detta händer inte bara här utan även i Sverige. Superirriterande, men man orkar inte ta striden varje gång.


Alltså, själv är jag också fördomsfull. Om någon berättar att han (eller i synnerhet) hon är gay så blir jag genast mer positivt inställd till hen. I mitt fall tror jag att det beror på att jag då kan känna att vi har något gemensamt. Dilemmat, utsattheten, gayvärlden, familjen etc. Hen är en av oss, jag är en av dem. Det är därför så skönt att besöka gayställen eller umgås med andra gaypar/gaysinglar för då kan man få befinna sig i sin egna norm och dessutom kritisera heteronormen och alla orättvisor som följer med den (vilket man såklart kan göra även tillsammans med heteromänniskor, men det blir inte samma sak).


Hur kom hon på det här då, undrar kanske du. Jaa... jag tror att jag alltid har varit gay (bi?), men att jag inte har accepterat den sidan hos mig själv förrän jag började arbeta i ateljén. Tidigare så har jag varit attraherad av tjejer, men har mest tänkt att det är antingen en skojig grej, typ ett skämt, eller en estetisk grej, typ blommor är vackra, göteborgs hamnkranar är vackra, kvinnor är vackra. Men, alltså, när jag började arbeta i ateljén, lärde jag känna olika underbara människor som visade mig en annan slags norm än den heterosexuella, popkulturella. Att vara gay kan vara ett liv också, mitt liv. Det behöver inte vara de andra. Så man kan nästan säga att jag bestämde mig för att lära känna mig själv på det sättet. Och nu är jag tillsammans med Emily. Och tillfreds!


Hur är det att vara gay and merry in Texas då? Jag är kanske inte rätt person att svara på det, för jag har bara varit här en månad och om ytterligare två åker jag hem till gamla Götlaborg där det är mer chill (fast ändå inte tillräckligt!). Men jag känner i alla fall att det är hyfsat lugnt att vara öppet gay här, åtminstone i min ställning som turist och kvinna. Är du amerikansk medborgare i södern, man och är öppet gay är det svårare. Är du dessutom en mexikansk, fattig och handikappad man så är du screwed. I alla fall, det går ganska bra för mig att vara gay här, om jag kan bortse från den diskriminering som gaypersoner som faktiskt bor här möter. Att de inte äger några som helst rättigheter i förhållande till sin relation. Ett gaypar får inte gifta sig, adoptera ett "nytt" eller varandras barn, får inte ha sex, får inte tillträde till sjukhuset om partnern blir sjuk (om inte övriga familjen tillåter det). Har man gift sig i en annan stat och har barn tillsammans så blir man inte accepterad som gift i Texas, alltså har man fortfarande inga rättigheter. Du kan således inte bo i Texas, åka till New Jersey och gifta dig, adoptera ett barn i Californien och sen åka tillbaka till Austin för att bosätta dig och fortfarande ha kvar alla de rättigheter som du kämpat för via andra stater. Och så vidare.


Förutom att det i princip är olagligt att vara gay (dvs man har inga rättigheter) så kan det vara riskfyllt i förhållande till andra medborgare. Det finns en del barer och liknande mötesplatser som är bra, men många som jobbat på dem har blivit attackerade efter att de har stängt baren själva, av människor som tycker att de arbetar på ett ogudaktigt ställe. Texas är konservativt, även om det är mer chill i Austin. Det är som sagt, liksom i Sverige, lättare för tjejer att vara öppet gay, på grund av till exempel porrindustrin samt att kvinnor upplevs som mindre hotande. Jag känner att jag bara får bestämma mig för att strunta i om folk stirrar, för det gör de i Göteborg med, så jag pussar på Emily ändå och jag håller hennes hand när jag vill, nästan. Ibland kan det kännas obehagligt, utan att det går att riktigt sätta fingret på varför, så då gör vi inget väsen av att vi är ett par. Ibland går ens egen säkerhet före att ta fighten.


Jisses, detta blev långt. Men ännu inte helt slut. Först kommer en snabb resumé av vad som hänt senaste tiden.


Förra lördagen kom Ems Brian m fl hem till oss och drack bärs i vår borg. När vi tyckte att vi ville ha ännu mer öl åkte vi till ett bowlingställe (The Highball) och fortsatte där. Jag blev ganska tankad, som kidsen säger, vilket jag inte var ensam om. Där träffade jag två glada lirare, Mike och Keith, som bar cowboyhatt, gillade att skjuta djur med någon av deras otaliga gevär och slänga ner dem i frysen för att sedan eventuellt smaska på. De ville absolut bjuda på en shot, eftersom att jag var svensk. De beställde Jägermeister, eftersom det är svenskt (!) och öste på. Vidare så undrade de vad jag gjorde i Austin och jag berättade att jag hälsade på min flickväns familj och vänner. De ville genast att jag skulle hämta Em så hon kunde shotta med oss. Eftersom hon körde bil, samt tyckte att cowbojsarna var lameass, uppskattade hon inte upptåget utan gav bort sin shot till random människa. Snubben till höger tyckte att jag skulle ge honom en kyss, eftersom det är vad svenskar gör när de kommer till Texas, men jag tyckte not so much. Why? För att jag har flickvän (och för att du är en skitful, gammal cowbojsare som älskar George Gubbelve). Men dåså, tyckte han, då gör det ju inget. Återigen, det här med bristen på respekt för gaypar. Bortsett från det mötet så var kvällen fasligt lyckad!


På söndagen var vi på en ranchrestaurang, tillsammans med hela stora familjen, en bit utanför Austin åt åt en jävla massa grillat kött. Salt Lick heter det. Kul ställe med god lemonade, men jag var sjukt bakis så min sociala förmåga var låg. Well...


På måndagen spelade vi gratis biljard med undersköna Emma och Lauren. Gratis plus billig öl. Tyvärr sved det ändå för jag och Em förlorade en hel del. Svinkul i alla fall, så det får nog bli en återkommande grej, eftersom det dessutom var på cykelavstånd (livsfarligt) från vår borg.


På tisdagen var vi på en musikal, Em och jag, som handlade om en dysfunktionell familj, med en mamma som förlorat sin son och som var manodeprisiv och schizofren. Svängigt! När jag skulle köpa en lemonade i pausen för att råda bot på min flera dagar långa baksmälla så visade det sig vara nån slags alkoläsk. Jävla skit, det var tungt det.


På onsdagen var det strålande sol. Vi åkte och köpte en 10 dollarsglass samt shoppade vintage. En svincool väst a la indian, samt gick på Laurens bands spelning (grymma: Follow that Bird heter de) och drack öl. Det var meget fabulöst alltiohop och görtrevligt! Sommarväder, som en kväll i juli i Sverige, på Jorden, i universum! Ett par tjejer sålde kläder ute på bakgården vid baren så jag köpte en jacka för bara 15 dollar (bär den längst upp i detta inlägg), en vit amish-aktig klänning för 6 dollar (gratis!) och en blommig morgonkimonorock som jag minsann tänker använda som tröja för endast 2 dollares. Det gjorde mig lycklig att få konsumera på ett sådant miljöriktigt sätt!


På torsdagen pluggade vi sådär duktigt och på kvällen åkte vi till Ems vän Kate och hängde på hennes porch och drack... öl! Jättemysigt, hon är en härlig människa som faller mig så perfekt i smaken! Dessutom har hon en dotter som heter.... GEORGIA ROSE! Är det inte bara för bra? Som en stor svart kvinna, någonstans i amerikanska södern, ståendes på en porch veranda, med ett krämvitt förkläde kring sin tjocka mage, ropades på de rullstolsburna, hemlösa stackarna som härjar i trädgården, utskänkandes lemonad. Georgia Roses egenhändigt tillverkade fantastiska lemonad. Så känner i alla fall jag.

Fina Lauren och fina Emma på White Horse

Igår var det vårdugnad, jag och Em städade alltså som sagt Ems pärons trädgård. På kvällen åkte vi och tittade på diverse konstutställningar tillsammans med Lauren och Emma m fl och sen drack vi öl på en countrybar, White Horse, där ett hårigt band spelade countrymusik. Vi spelade även en match pool biljard, vi vann nästan, men sen förlorade vi i alla fall, vilket var ganska jobbigt. Men kvällen var trots allt riktigt kalasig!


Idag har jag varit en smula ganska bakis och ikväll ska vi nog käka middag någonstans i Hyde Park (där vi bor) med Ems gymnasiekompis Ginny!


That's it folks!


Love and peace out!

Kulörta ljus och freaks

Nu, kära allihopa everybody, ska tant Tove berätta för er om ljusen. De är kulörta och de hänger och pryder sin plats nästan vart man än kollar. Jag är av den uppfattningen att det mesta i livet blir lite mer nöjsamt om man bara på situationen fäster en slinga med kulörta ljus. Här i Austin älskar de sina ljusslingor. De sitter på food trailersena, barerna, balkongerna, längs med gatorna, på caféerna osv. Speciellt klädsamt blir det när de ackompanjeras av palmer. Det känns nästan som att man är utomlands eller nåt.



I helgen så har följande skett:

Brian i bandet Hello Caller

- Tillsammans med kära Colby begav vi oss i fredags till Emilys Brians spelning, Hello Caller, på Liberty, vilket tydligen ska vara ett halvflådigt ställe. Fastän att döma av klientelet så var det sådär stiligt, tycker jag. Bakåtvända kepsar (inga cowboyhattar men) korta kjolar och cowboyboots, joggingskor och så vidare. En del hade iofs svidat upp sig i kavaj med bröstservett och Texasslitna jeans, där de stod och klagade över det lilla politiska inlägg som Emilys Brian försökte sig på (ang Occupy Austin/Wall Street-anhängare som vid tidpunkten för Hello Callers scenentrande fördes bort från The Capitol av polis.) Det märkligaste under kvällen var två bros från Emilys gymnasietid som klängde obscent mycket på henne och betedde sig allmänt brötigt, typ "Vi äger stället och vi är så feta med våra fula skjortor och kavajer och Emily I love you, you're the best och I don't understand what you europeans are saying" - fuck off, freaks alltså! Höll på att ge dem en smäll med mina kryckor. Musik bjöds även ifrån förmågan Shakey Grave som faktiskt låter nästan exakt precis som The Tallest Man on Earth. Colby var så snäll och talade om detta för honom efteråt, men det gillade han tydligen inte. Plus ett band som heter Boy. Samtliga helt okej. Kvällen slutade med efterhäng i vårt crib utan bros eller dudes, tillsammans med Colby och Josh.

- På lördagsmorgonen (fast typ halv två på eftermiddagen) avgick Lisas flyg och mitt i vårt avskedskalas på flygplatsen kom en charmerande vakt och bad oss flytta på oss. Det kändes sorgligt. Att hon åkte. Vi tröstade oss med att åka till Good Will och köpa varsin billig vit skjorta. Emilys var lyckad, men jag måste tyvärr medge att min fulsnygga dito mest ser ut som en vit kockjacka. Kanske kan piffa till den på nåt vis, känns surt att det ska vara bortkastade dollar eftersom JÄVLA CSN ENVISAS MED ATT GE MIG HALVT STUDIEMEDEL jävla fan! Enerverande.

- På lördagskvällen var vi fortfarande bakis, men åkte ändå på Emilys brors bands spelning i en studio med.... KULÖRTA LAMPOR! Och.... KEG BEER! Jädra trevligt, min första keg! Banden var också bra, även om vissa bandmedlemmar var sura och trumpna och inte ville spela egentligen. Band nummer två i ordningen var (om man får säga så när det är inom familjen osv) ännu bättre än Emilys brors band.

- Igår, söndag, var det superbowlfinal på tv, Madonna underhöll, och vi bjöds på BBQ hemma hos Emilys goda päron. Det kändes amerikanskt. Vi hann även med att besöka ett bageri och äta en lemon marengue cupcake, en salty caramel chocholate shortbread cup och en raspberry truffle chocholate mini cup. Emily fick ett hårstrå också, i sitt kaffe. Sen mådde jag illa. Vi försökte även plugga på ett alldeles förtjusande café som heter Spider House, men musiken var lika hög som på en club så vi fick ge upp den idén, jävla skit. När vi inte behöver plugga samtidigt kommer vi definitivt att återkomma till detta fina ställe som har, vadå? Jo, KULÖRTA LAMPOR!

Spider House

Food trailers

Hello allihopa everybody!

Lisa har anlänt!

Idag ska det bland annat handla om mat food. Och trailers. Food trailers. De finns ganska mycket överallt och de är underbart skabbiga. Vissa är blanka och fint polerade och vissa är enbart skabbiga och vissa är roliga och vissa är inte så roliga. Men maten alltså, den är angenäm. Som Colby så fint påpekade, det känns som att hela Austin är en festival. Som att vi sitter och bärsar och smaskar på en festival. Så, Colby är alltså här nu, från Norrland, fast New York, kom hit för några dagar sedan och vi har hunnit med en hel massa bus och kul. Plaskat i en damm, käkat deep pan pizza pie och cup cakes.

Igår så
- solade vi på en filt,
- badade vi i en pool som inte var vår fast vi lånade den,
- åt vi på en veg/veganrestaurang och det var ganska gott, men riset var inte tillräckligt kokt.
- drack vi bärs på två olika ställen, det andra med mycket folk och food trailers, det första med mindre folk och inga trailers. Fast båda hade lampslingor som hängde och prydde sin plats lite här och där.
- kollade vi på klipp från Skilda Världar. 

Lisa får helt enkelt ställa upp på det här med fotografier.

Idag så
- har vi kollat på Colbys speciella resa genom Staterna,
- har vi kollat på kartor för att se hur långt det är mellan olika städer och Austin, för att vi vill åka dit och hälsa på,
- har vi käkat bamsegod taco från en mexikansk food trailer
- samt cruisat runt en smula i vår feta ride som vi lånat av Emilys bror.


- Ikväll ska vi på First Thursday och kanske inte dricka så jättemycket bärs, för jag fick lite nog igår.