Kära allihopa!
Jag är tillbaka på svensk mark och den känns ganska kall och hård. Som tur är har Emily och jag fått uppbyggliga kommentarer av vänner och andra bekanta, vilket hjälper! Fortsätt vara snäll, tack!
Det är nu tentatider för mig, vilket innebär bloggtider! Jag har blandade saker att förmedla, så häng med nu (det kommer inte gå undan)!
Kommentarer
Jag har inte varit öppet gay speciellt länge men ändå har jag hört den, hört den och hört den!- Nej, jag vill inte ligga med dig!
- För att du inte är min stil? Öh... nä, polare är inte min stil, nej.
- Om jag tycker att du är snygg? Öh... jovisst.
- Jasså, du känner någon som har bytt kön? Okej, vad kul för dig, antar jag.
Att jag nu är tillsammans med en kvinna betyder inte att jag har varit kär eller attraherad av alla mina kvinnliga vänner genom åren, faktiskt ingen. Är du en sån som blir alarmerad av ett sådant eventuellt scenario, frukta icke! Ty att vara gay är på intet sätt samma sak som att vara översexuell. Punkt.
Plus Bianca Kronlöf, jag kunde inte sagt det bättre själv. Verkligen!
Härskartekniker
Jag blev utsatt för åtminstone två häromveckan i Austin när Emily och jag drack öl med hennes dude-polare (som är bra människor egentligen, men...): förlöjligande och osynliggörande. Det började med att de ondgjorde sig över ett par brudar som de kände från gymnasiet som enligt dem hade legat sig fram och upp igenom sin karriär. Jag undrade hur de visste det och "de kände någon som visste det" blev svaret. Jag påpekade att det är ett klassiskt sätt att prata om kvinnor på, att de måste ha legat med någon för att komma dit de har kommit, eftersom de ju enligt utsago är snygga men utan talang. En snygg kvinna blir ofta straffad för just det, att hon är snygg. Oavsett om deras trötta uttalanden berodde på avundsjuka eller något annat (nedärvda samhällsnormer?) så fick jag, som kvinna, inte säga emot utan att bli förlöjligad eller ignorerad. Bland annat skrattade de åt allt jag sa, som om jag hade sagt det som ett skämt, de skojade med Emily om att hon måste ta hand om sin fulla flickvän (två öl, inte full) och de drog egna skämt som överhuvudtaget inte hörde till ämnet om porrstjärnor och annat ovidkommande.Jag påpekade också (inte alls populärt) att de faktiskt tillhör en mycket privilegierad grupp: som vita medelklassmän i västvärlden, varför de kanske hade svårt att se på samhället på ett sätt som inte gynnar deras egen grupp, då det skulle kunna innebära att de blir av med någon av sina privilegier och måste dela med sig av kakan. Jag menar att kvinnor, människor med annan hudfärg, sexuell läggning, handikapp osv faktiskt lättare blir diskriminerade eller på andra sätt behandlade illa än vad de (the dudes) blir. De enda som förstod vad jag pratade om var Emily som är kvinna och ser utländsk ut, samt Julio, som är mexikansk från början och som sa sig ha mött fördomar och diskriminering på grund av sitt ursprung, varför han kunde förstå att samma sak kan drabba kvinnor, som inte heller tillhör någon privilegierad grupp i jämförelse med män.
Härskartekniker finns överallt och nyttjas av alla, kvinnor, män, gamla, unga och så vidare och består av fem olika tillvägagångssätt, som man utnyttjar för att... härska, helt enkelt. I stort och smått. Det är förkastligt och måste ständigt belysas för att man ska kunna märka att "där dök det visst upp en igen". Det är ett fegt sätt att hävda sig på, men är tyvärr lika vanligt nu som då de först identifierades. Jag använder mig också av dem, säkert, varför det gärna får påpekas när så nödvändigt är!
New York
Alltså, är det inte skönt med de här små rubrikerna? Man får så bra översikt, va! Taaack!Vi har besökt New York, har jag sagt det? De knarkar så mycket där. Det luktar knark och det ser ut som knark. Ganska smutsigt och euforiskt! Man blir less, tycker jag, knarket gör människor besluts-svaga och sega! Vi träffade en snubbe i Austin, som kommer från Austin men bor i Brooklyn. Han är tvillingbror till Emilys kompis Brians bandmedlem, som vi träffat tidigare. Eftersom de är identiska så trodde vi att det var Brians kompis bandmedlem när vi sa hej före en spelning under SXSW. Inte populärt tydligen. För att ha något trevligt att prata om frågade jag om han hade något bra tips på ställen i New York, eftersom vi skulle dit snart. Han såg ut som ett frågetecken (hallå, inte fet fråga!) och sa att det finns massa ställen i New York, vad ville jag veta? Öh... ditt favoritställe? Han hade massa favoritställen, tydligen omöjligt att kallprata och ge mig ett namn på random bar. Okej, det funkade inte, försökte med något annat (under hela konversationen var han dessutom alldeles för cool for school och rufsade sig hela tiden i sina halvlånga lockar och strålade sig i sin egen rockstjärne- och modell-faceglans eftersom hans band minsann haft en hit spelad på radion). Kunde han leva på musiken, undrade jag. Vad gör han vid sidan om? Inget just nu, fick sparken från sitt jobb på världens ballaste musikbutik, för att han skulle på turné - det är så JOBBIGT! I övrigt kunde han och hans bandpolare (Friends heter de) inte prata om annat än gräs. Kult.
Angående NY: När vi var där var vi ute och tog en drink med två alldeles förtjusande damer. Båda i alldeles för dyra och för strama kavajer, gapiga och snobbiga, ständigt med en hand rufsandes i håret, platta till det, rufsa lite, platta till igen, rufsa.
Damerna var en av Emilys gamla bortglömda polare, Kate (alla heter Kate) från Austin och den andra var hennes väninna, Emy(?) som jobbar inom REKLAM, oh my god! Google, Diesel, ahmenduvet... Emy tyckte att det var underbart att vi hade en kungafamilj och att prinsessan hade gift sig med sin PT. Tyckte inte jag att det var underbart?
- Eh, nä... jag är väl inte direkt för monarki, nej.
- Men herregud, varför inte? Det är ju så mycket historia, de är viktiga representanter!
- Jovisst, historia, men nu är nu. Moderna tider du vet, hehe. De kostar dessutom ganska mycket skattepengar. Tystnad. Hon tänker "socialist!" Ögnar min kaftan upp och ner för trettonde gången, tänker: "Hippie också..."
Jag försöker make nice, frågar om Emy(?) kommer från New York. Nej, det gör hon inte, hon har bott här länge dock, föräldrarna har en stor ranch (jasså, extrainfo, tack!) och nu jobbar hon med reklam. Singel, herregud, ja! Hon undrar vad jag tycker om New York.
- Jo, jag gillar det, absolut, om än en smula överhypat. Mm.. men det är ju gött att det är så öppet och så. (Emy ögnar min kaftan igen, kort tystnad, rufsar, plattar lite.) Austin är i och för sig också väldigt öppet, fortsätter jag, mycket mer än vad jag trodde innan jag kom dit. Emily och jag har till exempel inga större problem med att vara gay i Austin, förutom att vi inte skulle få gifta oss där om vi hade lust eller skaffa barn tillsammans och... (fel publik, Tove, VARNING!)
- Jag förstår mig inte på bisexuella, säger hon (till två bisexuella brudar!). Hallå, pick a side! Alltså, jag har inget emot gay people, jag känner massa bögar. Jag fattar inte varför man måste se sig som ett offer, det är inte värre att vara lesbisk än att vara straight.
- (Suck, nej, värre? Offer, den gamla koftan alltså? Såhär:) Är man gay så riskerar man att bli utsatt för fördomar, eftersom man inte tillhör den heterosexuella normen. Även i New York, might I add. Bara som en sån sak att folk måste stirra när Emily och jag håller varandra i handen. Det kan vara ganska påfrestande, man kan inte helt slappna av. Så även om vi inte är några offer, per say, så är det inte lika lätt att vara gay som att vara hetero.
 |
| En lesbisk kvinna i kaftan |
- Hmm. Och det vet du för att du är... straight?
Deras prat fortsatte med race, race, race, black, white people, invandrare, jag har inga fördomar, jag känner dem mycket väl - underbara människor, race, black, race, race, men jag förstår bara inte, race, black people, poor people, min pappas ranch...
Hemkomsten
 |
| En kristallkrona i Matagorda |
Nu tänker jag inte fortsätta mer. För idag. Kanske kommer jag åter, med temat "Tove kollar".
puss, peace!
